Fröken åsikt

Jag blir så förbannad och ledsen!

När jag anlände till Norsborgs T-banestation(som har en rulltrappa som går uppåt, en trappa och en hiss) så står en man med rullator vid trapporna. Jag är verkligen inte den första som går förbi honom men jag är den enda som frågar om han vill ha hjälp ned. Ord kan inte besktiva hur glad han blev!

Och det som gör mig SÅ upprörd är just det här typiska svenska beteendet. Du ser att någon kanske behöver hjälp, men du går inte fram och frågar. Det väcker massor med frågor hos mig.
Är du så självupptagen att inte frågar eller är du helt enkelt uppslukad i din smartphone?
Kostar det pengar att fråga, eller vad har du annars för anledning?
Skulle inte du själv vilja att någon frågar dig om du behöver hjälp om du satt i hans sits?
Dör du om du frågar och det visar sig att personen i fråga inte behövde hjälp?

Jag hoppas att svaret på samtliga av dessa frågor är nej och att folk SKÄMS när de inser att de bara har gått förbi eller dylikt.

Jag kommer minnas hur glad mannen blev för resten av mitt liv.



Hej svejs så länge!