Kära medtrafikanter...
Jag kan börja med att säga att jag är ute i trafiken väldigt mycket. Inte bara som bilförare men också som fotgängare och cyklist. Och jag ytterst fascinerad hur så många människor tar så många risker och därmed både utsätter sig och andra för fara. För vad? Komma i tid till jobbet? Eller bara underlätta för sig själva? Men alla andra då?
Hur många gånger har man inte kört i den lagliga hastigheten och haft någon bakom sig som i princip ligger och puttar på kofångaren. Men ursäkta mig att jag har tillräkligt med respekt för mig själv, alla andra (inkl. barn) och lagar! Och ursäkta mig för att jag fattar att jag och många andra har prövotid som inte är slut och att vi inte vill bli av med våra körkort som vi, antagligen, kämpat ganska hårt med bara för att nån idiot inte kan dra sig själv upp ur sängen lite tidgare för att hinna till jobbet. Vet ni om att om du kör 50 km/h är din stoppsträcka, alltså tiden det tar från det att du reagerar att du måste bromsa till tiden det tar för bilen att stanna, är 27 m. Och detta gäller på torr asfalt. Men 27 meter! Det är väldigt, ytterst sällan man ser bilar hålla mer än 27 m avstånd.
Så snälla, kära medtrafikanter : Om du inte har respekt för ditt liv, så kan du köra av en klippa. Men riskera fan inte mitt eller någan annan än ditt liv när du kör i trafiken.
/S
Dagens goda gärning
Jag blir så förbannad och ledsen!
När jag anlände till Norsborgs T-banestation(som har en rulltrappa som går uppåt, en trappa och en hiss) så står en man med rullator vid trapporna. Jag är verkligen inte den första som går förbi honom men jag är den enda som frågar om han vill ha hjälp ned. Ord kan inte besktiva hur glad han blev!
Och det som gör mig SÅ upprörd är just det här typiska svenska beteendet. Du ser att någon kanske behöver hjälp, men du går inte fram och frågar. Det väcker massor med frågor hos mig.
Är du så självupptagen att inte frågar eller är du helt enkelt uppslukad i din smartphone?
Kostar det pengar att fråga, eller vad har du annars för anledning?
Skulle inte du själv vilja att någon frågar dig om du behöver hjälp om du satt i hans sits?
Dör du om du frågar och det visar sig att personen i fråga inte behövde hjälp?
Jag hoppas att svaret på samtliga av dessa frågor är nej och att folk SKÄMS när de inser att de bara har gått förbi eller dylikt.
Jag kommer minnas hur glad mannen blev för resten av mitt liv.
Hej svejs så länge!
När jag anlände till Norsborgs T-banestation(som har en rulltrappa som går uppåt, en trappa och en hiss) så står en man med rullator vid trapporna. Jag är verkligen inte den första som går förbi honom men jag är den enda som frågar om han vill ha hjälp ned. Ord kan inte besktiva hur glad han blev!
Och det som gör mig SÅ upprörd är just det här typiska svenska beteendet. Du ser att någon kanske behöver hjälp, men du går inte fram och frågar. Det väcker massor med frågor hos mig.
Är du så självupptagen att inte frågar eller är du helt enkelt uppslukad i din smartphone?
Kostar det pengar att fråga, eller vad har du annars för anledning?
Skulle inte du själv vilja att någon frågar dig om du behöver hjälp om du satt i hans sits?
Dör du om du frågar och det visar sig att personen i fråga inte behövde hjälp?
Jag hoppas att svaret på samtliga av dessa frågor är nej och att folk SKÄMS när de inser att de bara har gått förbi eller dylikt.
Jag kommer minnas hur glad mannen blev för resten av mitt liv.
Hej svejs så länge!
Välkommen till min blogg
Hej!
Jag har skapat denna i blogg för att jag ska kunna ventilera mina åsikter och vardagliga problem. Jag jobbar inom ett yrke där jag träffar otroligt många olika människor och jag stör mig på de flesta av dem. Jag är för övrigt en ganska glad tjej med höga ambitioner och stora drömmar. Jag vill fortsätta vara en glad tjej, så återigen har vi anledningen till denna blogg. Målet med denna blogg är jag någon gång kan förändra någonting. Egentligen vad som helst, men att få förändra Sveriges lagar, folks beteende eller attityd liggen närmast hjärtat.
Tänkte börja lite mjukt och därmed avsluta här. Men oroa er inte, det kommer mer snart! ;P
Jag har skapat denna i blogg för att jag ska kunna ventilera mina åsikter och vardagliga problem. Jag jobbar inom ett yrke där jag träffar otroligt många olika människor och jag stör mig på de flesta av dem. Jag är för övrigt en ganska glad tjej med höga ambitioner och stora drömmar. Jag vill fortsätta vara en glad tjej, så återigen har vi anledningen till denna blogg. Målet med denna blogg är jag någon gång kan förändra någonting. Egentligen vad som helst, men att få förändra Sveriges lagar, folks beteende eller attityd liggen närmast hjärtat.
Tänkte börja lite mjukt och därmed avsluta här. Men oroa er inte, det kommer mer snart! ;P
